Nere vid skeppsvarvet i Hoboken, New Jersey möter vi den före detta boxaren, Terry Malloy, som finner sig oavsiktligt medhjälplig till mordet på en av hamnarbetarna som övervägt att vittna mot den samvetslöse fackföreningsledaren. Terry tampas med sitt samvete efter mordet, vilket hans storebror (som även är fackledarens högra hand) ilsket avråder honom från. Hans kluvenhet mellan sitt samvete och lojaliteten till den korrupta fackföreningen blir inte lättare då han även bildar en bekantskap med mordoffrets syster.
Grådisiga New York-silhuetter från andra sidan Hudsonfloden, ett stundtals melankoliskt- och stundtals framdundrande soundtrack av Leonard Bernstein, samt Marlon Brando i en av 1900-talets största rollprestationer; Storstadshamn är ett mästerverk vars dragkraft är lika stark idag som för 70 år sedan, understruket i guld av åtta Oscarstatyetter.
Dock är filmen (som de flesta tidlösa snackisar) inte utan sina kontroverser, då Kazan själv erkände att filmen var ett gensvar mot den kritik han fick efter sitt vittnesmål mot före detta kollegor med potentiella kommunistsympatier, under höjden av den ”röda faran” i USA.
